Tänk om jag hade

(mel. Hej tomtegubbar)

//: Tänk om jag hade lilla nubben
uppå ett snöre i halsen! ://
Jag skulle dra, den upp och ner,
så att den kändes som många fler.
Ja, tänk om jag hade lilla nubben
uppå ett snöre i halsen!

Foto: Lars Pehrson

Enligt folklivsforskaren Ebbe Schön skapade övernaturliga väsen ordning i det kaos som mörkret var.(bild och bildtext lånad från SvD)

Om man är en romantiker i botten (som Frun)

så berättar man för sina barn om troll och älvor

som finns i skogen.

Och högläser gamla folksagor ... 

Och sätter ut gröt till tomten.

(Med den följd att ens barn också blev mörkrädda.)

Läser i SvDs artikel:

Mörkret upplevs av de flesta som kaosartat och farligt, förklarar Ebbe Schön. Men om man kan strukturera upplevelsen, genom att se ett spöke eller något liknande, kan man behärska det, till exempel genom att be en bön, göra korstecken eller ha ett stål som ska skydda mot ondska.

–Jag tror att människan är mest rädd för meningslöshet och kaos, att hela tillvaron ska vara utan mål och mening.

Så frågan är vilken rädsla som är bäst.

Här kan du läsa hela artikeln i SvD. 

Aaaaahhh....

Fru Fundersam har mjuknat en aning ...

Smärtan kvar i ena axeln och i huvudet, men

kroppen känner sig betydligt gladare efter en timmes

shiatsu.

"Shiatsu är en behaglig och avslappnande metod där terapeuten stimulerar kroppen till självläkning. I Shiatsu ses kroppen som en helhet – och sambandet mellan kropp och själ betonas. Shiatsu-behandling ges för allmänt välbefinnande och för att förebygga olika besvär; till exempel stress, astma, allergi, migrän, ryggbesvär och depression."

läser Frun hos Axelsons gymnastiska institut

Ännu en UTMANING ...

Jag har blivit utmanad av Vita Brevis att berätta sju sanningar om mig själv. Här följer nu de kittlande upplysningarna, som jag härmed avslöjar …

1. Jag har arbetat med böcker, öl, barn, budskap, papper och människor

2. Jag väger tolv kilo mer nu, än vad jag gjorde när jag var 20

3. Jag är inte bara mamma ... jag är kvinna, moster, frånskild, ex, vän, kompis, faster, mormor, farmor, dotter, svärdotter, syster, hustru, granne och för närvarande arbetslös och sjukbidragstagare.

4. Jag har ALLTID velat uttrycka mig och berätta vad jag tänker

5. Jag är övertygad om att livets gåta går att lösa

6. Jag är lika lång nu (om jag sträcker på mig) som när jag var 20

7. Jag är en obotlig romantiker i botten

Jag utmanar i min tur:

Undrar jag, om jag på allvar ska ta ton igen.

Jag menar, ägna mig mer åt att sjunga ...

I väntan på beslut, så kommer här en ytterligare

trudelutt ur gömmorna.

Tror minsann att det var Stefan Demerts låt:

Emma Karolina Magdalena Makadam

Jag minns ditt blåa öga och din slarvigt knutna slips
jag fick kepsens skärm i pannan när du kysste mina lips.
Du satt så tungt uti mitt knä och spelade gitarr,
jag kan ännu känna doften av din väldiga cigarr.
Och jag minns hur ljuvt du log när en blomma upp du drog,
och dess kronblad ryckte loss ett i sänder,
med dina tatuerade händer.

Och du slöt mig i din famn och jag stönade ditt namn:
Emma Karolina Magdalena Makadam.

Jag vill inte tro de rykten som florerar här i stan
att du reser kring i trakterna och gör karlarna med barn.
Jag väntar troget till den dag du återvänder hit
jag har köpt din favoritcigarr och skaffat mera sprit.
Allt skall bli som förut, jag skall sitta här och njuta
och läsa högt för dig om Arne Tammer
och lyssna på ditt skivstångsslammer.

Jag går här och samlar damm, kom och ta mig i din famn
Emma Karolina Magdalena Makadam.

Jag minns jag sökte tröst invid din väderbitna barm
när du slagit mig i fingerkrok och brutit ner min arm.
Du strök mig med din kärva hand och torkade mitt hår,
och vyssa mig till söms med gamla helan går.
Och jag minns din ljuva bas hur den spräckte alla glas,
du sjöng och blev allt rödare i plåten,
och tavlorna dom lossnade av låten.

Och i glädjerus jag sam som ett litet lyckligt lamm,
Emma Karolina Magdalena Makadam.

De senaste dagarna har Fru Fundersam sytt kuddar (!!!!!)

till sin fina nygamla soffgrupp. Riktiga små tantkuddar i

blommiga tyger!

Ha!

Det trodde jag aldrig om mig själv ...

Men kul är det. Och fint blev det.

Har också shoppat loss på loppis/antik-affärer.

Det verkar som om heminredning a la gammaldags,

har blivit Fru Fundersams nya intresse!!! 

Förra veckan tog jag bort kvällsdosen av mina båda mediciner.

Och jag tror minsann att jag har sovit lite bättre även om jag

fortfarande har jobbigt med att vakna.

Huvudvärk och lite muskelryckningar.

Men jag känner mig lite närmare mitt jag.

Jag har fortsatt promenera mina sex kilometer varje dag och jag käkar vitaminpiller och fisk och vegetariskt ...

Från och med igår plockade jag bort morgondosen av den ena sortens medicin.

Får se nu hur detta ska gå.

Hade huvudvärk igen inatt, men ändå förvånansvärt

bra med ork de senaste dagarna ...

Så nu äter jag (bara) Efexor

(antidepp) 150 mg på morgonen ...

Ska minska den till 75 mg i nästa steg,

men väntar en vecka till ...

Testing, testing ....

(Kanske visar det sig att mina antidepp

har funkat som antipepp???)

Jag läser just nu Arundhati Roys bok De små tingens gud.

Jag har ännu massor av sidor kvar men kan inte låta bli att börja kommentera den. Jag har ännu inte riktigt sett vad "de små tingens gud" är en omskrivning för, men jag anar att det handlar om en bild av den indiska kulturen, kontra den västerländska med sina "stora" och "viktiga" skeenden. Och dess gud.

Jo, sådär funderar jag när jag läser, för boken är så häftigt skriven. På så många plan. Det är en politisk, tänkande och kommenterande författare som berättar historien.  Men också en fantastiskt begåvad ordkonstnär och berättare!

Hon berättar en historia om två personer - ett tvillingpar - och deras liv och uppväxt. Om symbiosen och om sorgen att skiljas åt. Och så alla detaljer från indisk miljö och indiskt klimat ...

Om förbjuden kärlek. Om brist på kärlek. Om drömmar och bilder och mönster - själar - som följer generationerna. Om avundsjuka, småsinthet och släktingars bråkande.

Men också om Indiens historia. Om kolonialismens följder, underlägsenhetskänsla och rangordning hos folk ... Om anglofili. Om feministiskt medvetande kontra patriarkalisk verklighet. Om utarmning av den indiska kulturen, till följd av dyrkan av väst ...

såna språkliga och sinnliga bilder. Roliga formuleringar, oväntade kombinationer.

Längtar till att snart få fortsätta  ...

Människan är ett vanedjur.

Själv har jag vant mig vid att blogga.

Och när det nu krånglat med servrarna, har jag plötsligt hittat andra saker att göra. Det går att haka fast sig i nya vanor ...

Hörde just på radion om en kvinna som forskat kring s k "övergångsobjekt". Som barn har - nallar, snuttefiltar etc - för att klara korta separationer från mamma och pappa. Hon hade nu sett att vi fortsätter så hela livet: att låta vissa saker bli substitut eller symboler för andra människor och gemenskap.

Vissa saker (och vanor och mönster, skulle jag vilja tillägga) gör tillvaron mer uthärdlig. Men ibland kanske de hindrar oss också, från att se vad det är vi egentligen vill göra. Och vad vi egentligen behöver! 

Och dagar kommer och dagar går ...

Och servrar krånglar, men Frun består.

Återkommer imorgon.

Är för trött nu.

Good night, sleep tight .... 

Såna här nubb

sitter det i matrumstaket ...

Hur många som helst, som ska bort,

innan vi kan måla pärlsponten under pappen.

Frun har petat bort ett antal ...

Nu ska här sovas.

God natt! 

Brev Från Kolonien

Hejsan morsan, hejsan stabben!

Här är brev från älsklingsgrabben.

Vi har kul på kolonien,

vi bor 28 gangstergrabbar i en

 

stor barack med massa sängar.

Kan ni skicka mera pengar?

För det vore en god gärning

Jag har spelat bort vartenda dugg på tärning.

Här är roligt vill jag lova

fastän lite svårt att sova

Killen som har sängen över mig

han vaknar inte han när han behöver nej.

 

 

Jag har tappat två framtänder

för jag skulle gå på händer

när vi lattjade charader

så när morsan nu får se mig får hon spader.

                                     

Ute i skogen finns baciller

men min kompis han har piller

som han köpt utav en ful typ,

och om man äter dom blir man en jättekul typ.

 

Jag är inte rädd för spöken

Och min kompis han har kröken

Som han gjort utav potatis

Och den säljer han i baracken nästan gratis

 

Våran fröken är försvunnen

Hon har dränkt sig uti brunnen

För en morgon blev hon galen

För vi släppte ut en huggorm i matsalen

            

 

Föreståndarn han har farit

han blir aldrig var han varit,

för polisen kom och tog hand

om honom förra veckan när vi lekte skogsbrand.

 

Ute i skogen finns det rådjur,

i baracken finns det smådjur

och min bäste kompis Tage

han har en liten fickkniv inuti sin mage.

Honom ska dom operera,

ja nu vet jag inge mera

kram och kyss och hjärtligt tack sen,

men nu ska vi ut och bränna grannbaracken!

av Cornelis Vreeswijk

"Döden, döden, döden" - som Astrid Lindgren inledde sina samtal med sin syster. Så var det ämnet färdigpratat.

Nej. Jag är inte suicid, ifall någon tror det.

Det låter ju inte så upplyftande:

Att "dö-städa."

Men det har vi börjat med nu på förmiddagen.

Det vill säga: reda ut i pärmarna vilka försäkringar och vilket pensionssparande vi har. Och slänga allt gammalt jox som inte längre gäller.

(Jag menar: om man har sparat på sig papper sedan tidernas begynnelse, så är det välan dags att slänga några kassar!)

Nu är i alla fall första steget gjort.

Ifall någon av oss, eller båda, skulle trilla av pinn,

så kan man lätt kolla i en pärm vilka avtal som gäller och vilka slantar som går att få ut. (En och annan liten peng kanhända.)

Synd om försäkringsbolagen skulle få dom surt inbetalade, utan att efterlevande fick ta del.

Tapeterna har kommit.

De messade från färgaffären. Vi har beställt den gamla tapeten

från Värmland - Liljor - från 1870, från Lim och Handtryck.

Det var en av de tapeter som satt i Fru Fundersamhusets matrum, en gång i världen. (Nio lager tapeter och på ett ställe tio hittade vi, när vi rev ner!)

Inventering av linoljefärgen visar också att det saknas några burkar.

I olika kulörer. Vi ska måla fönsterbågar, pärlsponttak, dörrfoder, brädgolv, dörrar inomhus, skafferiet utvändigt, de nya skåpen i matrummet,

fönsterfoder ... Det blir inget kritvitt, utan olika nyanser av grön umbra blandat med vitt och gröngrått blandat med vitt. Låter kanske konstigt, men blir väldigt vackert. (De hade ju heller inte vitt förr länge sedan.)

Jag trodde att vi skulle åka till Gysinge imorgon för att köpa färg,

men såg just på webben att de har öppet bara onsdagar och söndagar

så här års.

Vilken tur att jag kollade!

För det är ju en bit att åka ....

Då får vi lördagen till att vara här i Fru Fundersamlandet

istället ... Jag & Herrn.

Skönt.

När man har lite snurr i skallen.

Och tar såna däringa piller

mot depressioner & dé och sånt.

Så blir man inte så noggrann längre.

Klarar inte av att måla extra fint utan att skvätta ...

eller sticka riktigt jämnt ...

eller köra bil alldeles uppmärksamt ...

eller läsa med koncentration ...

eller följa recept till punkt och pricka.

Så kan det bli, till exempel.