Så imorgon blir det då äntligen

F E B R U A R I !!!! 

(Månaden då Frun fyller år, då Fettisdagen inträffar, då Frun och Herrn firar att de varit tillsammans i 19 år, då det är Alla Hjärtans Dag och då Frun och Herrn firar 16-årig bröllopsdag.)

Just det, ja! 

Hejdå mörka januari! 

Vilken kvinna!
    Yasmin Levy: "Mano suave"

32-åriga Yasmin Levy är israelisk judinna, musiker och ladinosångerska. Ladino eller sefardisk spanska är det språk som härstammar ur den spanska som talades av de judar som fördrevs ur Spanien 1492. Och som därefter spreds till andra delar runt Medelhavet. Framför allt till områden som nu är Grekland, Turkiet, Egypten och Israel.

(Lånade texten & bilden från DN).

LYSSNA på "Adio kerida" !

Och här kan du lyssna på "Irme kero"

Ensam eller inte?

Min bästa kompis är ju faktiskt JAG.

Hittade denna tänkvärda text hos Mrs. F.

Läs den!

... och korsade fingrar,

har Frun just avinstallerat ett stort antal program från datorn

och sedan startat om den.

Skraj för vad som skulle hända med resten ...

Men det gick bra!!!!!

Tummen upp - Hurra, hurra, hurra!

Sanningen att säga, är Fru Fundersams mailpost numera till största delen fylld av egenbeställda nyhetsbrev från här och där. Och ett och annat massbrev av typen flams-och-trams från kompisar som vill höra av sig. Men så blir det ju, när man inte längre jobbar ....

I alla fall kom det ett brev från Gysinge där man berättade att man har inrättat en fyndhörna kallad Torget. Bara för dem som kommer till Gysinge och besöker butiken fysisikt. (Annars kan man handla mycket på webben också.)

Det är inte billigt.

Men vackert!

Här är bilden som följde med nyhetsbrevet:

Frun önskar sig di däringa blomkrukera ..... 

Helt otroligt begåvad!!!!

Kolla bara. 

Hittade en fin länk med härliga Monica-låtar.

Underbart, eller hur? 

(Och, så snygg hon var!)

Du är vad du bär ...

Är jag? 

Är jag de kläder jag bär,

eller den bil jag kör,

eller den bostad jag bor i,

eller märket på den hudkräm jag använder,

eller det yrke jag ägnar mig åt,

eller den hundras jag valt,

eller mina barn,

eller min nationalitet,

eller min ålder?

Är det JAG?

Ja, det kanske det är, för den som känner sin identitet stark

i detta att ha vissa "attiraljer", "märken", "bilder", "tydliga saker

att peka på" ... För den som vill bli förknippad med någon/något

som den uppfattar som bra, eller tror att andra uppfattar som bra. 

Men, Fru Fundersam vill inte köpa ytan/ generaliseringen/ grupptillhörigheten så lätt. Det finns så mycket mer att hitta

inne i oss individer.

Skit samma hur vi klär oss. 

Världen är vit igen.

Det svåraste som finns just nu, är att bedöma min egen ork och förmåga.

För med utmattningsdepressionens inträdande i mitt liv, har infunnit

sig olika förändringar, som gör att jag inte fungerar som tidigare.

Men inne i huvudet och hjärtat och "jaget" tror jag fortfarande

att jag är stark som Pippi Långstrump ....

och att jag klarar allt jag vill.

Det är en styrka och en tillgång, att ha denna inneboende grundkänsla.

Ibland är det det. Men andra gånger är det ett krokben som jag lägger för mig själv.

Och i min uppfattning om att bli frisk, har jag lagt in mycket tro kring att det är jag och min vilja som ska ta mig till det friska igen.

Att jag ska GÖRA mig frisk.

Genom att handla.

Därför har jag försökt och försöker pröva olika modeller ...

Och jag vet inte om någon funkar egentligen.

Nästan omöjligt är det att vila och vänta in.

Jag vill ju delta i livet!

Men orkar ju bara en bråkdel av allt som jag vill.

HUR GÖR MAN FÖR ATT BLI FRISK ?????????????? 

Och så blev det i alla fall en promenad i solen idag.

Sex-kilometers-rundan.

Jajjamen! 

Och snart ska vi iväg till danskursen.

Måste vila lite först bara .... 

Vintergäck och hoppfullhet hos Gerda-Thyra ...

Och vinterdäck och gråväder hos mig.

Tänk om det vore sommarnäck istället .... 

Det måste finnas en gräns .... skriver Carl Fredrik Holtermann.

Och det gör det ju också, menar Fru Fundersam.

Man kan inte gräva upp och plantera om sig hur många gånger som helst. 

Begreppet rotlös får en tydlig bild på hans blogg i hans inlägg Rötter, den 22 januari.

Fru Fundersam undrar varför en historia full av förändringar (spännande, härliga, roliga och jobbiga utmaningar) till sist blir alldeles ihålig. Som Fruns. Det en gång frodiga och grönskande trädet blir till en schablon eller kuliss som hon släpar omkring med ... Och det duger inte längre att försöka få eländet att stå stadigt i den hårda blåsten.

Måste sätta ett toppskott på tillväxt i friskt vatten och se om det kan bildas ett helt nytt rotsystem ....

Ja. Så måste det bli. 

Jag vet ...

att det är något

som sitter inne i mig

och gör mig till min egen fånge

Och att jag putsar ytan

så att den blänker vackert lagom

som om något inte alls kunde bo här

Och ändå kan jag inte luras -

det vet jag - för att mina tårar talar om

att det är något .... 

BRA SAMTAL ger ju energi & kärlek & insikter.

Problemet kanske är att vi pratar utan att lyssna - varken till oss själva eller till den vi pratar med. Och då dräneras vi av misskommunikationen istället. 

Jag tittade på ett inlägg jag skrev idag, men förra året. Och klickade mig vidare till trailern Underbara älskade. (Där jag lånat bilden.)

Så här låter det i filmen: 

- Pappa, varför pratar vi aldrig om mamma och Erik?

- Vi pratar ju om det hela tiden ... 

Tänker mer på denna replikväxling.

Hur vi TROR att vi samtalar, när vi inte samtalar.

Hur vi tror att vi delar med oss av våra tankar ... 

För människor i sorg och kris, kan det vara så. Att man ältar och ältar så mycket med sig själv, att det inte finns ork till samtal med andra. Inte finns ork att lyssna till andra ...

För många bloggare och andra skrivarmänniskor, kanske bloggen eller skrivarbetet fyller funktionen av reflektion och sedan gör oss "mätta". Så att vi inte orkar samtala med de verkliga personer vi möter i livet ...

Likaså kan det vara för de personer som arbetar med människor hela dagarna .... de orkar inte heller med mer social samvaro, fler möten ...

Men egentligen är det just  M Ö T E N  vi behöver. 

Äkta, fina, sanna möten.

Och att  s a m - t a l a. 

Det är det som får oss att utvecklas.