Åren går.

Och om man verkligen tittar på sitt liv, så ser man att det har hänt saker och att man själv har utvecklats. Inte alltid enligt ett rakt spår, utan snarare har livet fört en runt i en krokig hinderbana ...

Jag hittade en utmaning hos Dragariel. Nu ska jag se vad det blir när jag applicerar den på mitt liv. Jag gör nedslag vart femte år:

För 20 år sedan var året 1988. Jag var trettio år och levde med min dåvarande man, som jag varit tillsammans med sedan jag varit sexton år. Vi hade hunnit få fyra fina barn tillsammans - de var tretton, nio, sex och fem år. Livet fylldes av mammarollen och alla barnen. Men jag arbetade också som en myra. Jag hade sedan en tid sagt upp mig från ett vikariat inom mitt dåvarande yrke, för att starta eget tillsammans med min man. Inom hans yrke. Jag satsade och kämpade. Och så hände det att han tröttnade på vårt äktenskap och ville att vi skulle skiljas. Jag kände mig snopen, förkrossad och tillplattad. Och jag hade svårt att se att jag över huvud taget skulle klara mig ...

För 15 år sedan var året 1993. Nu hade jag rest mig igen och levde i en annan del av landet med min nye man. I styvfamiljen. Med två av mina egna barn och ett av hans barn boende hos oss. Och de andra barnen kom resande för att besöka oss med jämna mellanrum. Jag var lycklig med min nye älskade man och samtidigt sorgsen för att vi inte kunde ha alla barnen boende hos oss. Men vi gjorde allt vi kunde för att det skulle bli bra för dem. Och vår katt fick söta ungar - vi behöll en av dem.  Och vi ordnade roliga helger och skollov och semestrar... Och det var studentuppvaktning och konfirmation och .... Och jag jobbade heltid ...

För 10 år sedan var året 1998. Jag var fyrtio år. Och oändligt sorgsen för att min älskade lillasyster dött. Och med den sorgen växte också annan sorg. Över några händelser i barndomen, över skilsmässan som ägt rum för många år sedan, med uppdelningen av barnen som följd. Över att jag kanske inte följt min inre röst utan rättat mig för mycket efter vad jag trodde att andra förväntade sig av mig .... Men jag hade allt stöd jag kunde få i min älskade man och jag hade arbete. Och alla fina barn! Som fanns och växte och utvecklades. Min yngsta hade hunnit bli 15 och alla de andra barnen i den stora styvfamiljen var tonåringar och unga vuxna. 

För 5 år sedan var året 2003. Jag bodde med min man och min yngsta dotter i en lägenhet i stan. Och jag hade utbildat mig igen och tagit mig i kragen och antagit allehanda utmaningar och nya jobb. Prövat min förmåga och mina krafter - men också frestat på dem, alldeles för mycket. Så till den  grad att jag blev sjuk. Jag sprang till sist rakt in i väggen. 

Idag har jag ännu inte "kommit tillbaka till arbetslivet" efter den kraschen. Men jag har flyttat ut till landet och jag har hunnit fundera. Och nu kan jag se att jag håller på att hitta gömda bitar av mig själv igen. Jag låter mig bli mer och mer av den jag en gång var: glad, skapande, rolig ...

Och jag ser nyfiket framåt  ....

Och den här utmaningen lämnar jag också vidare

till alla som är benägna att ta den!

 

ugglan

17 mars 2008 21:48

Det var en intressant utmaning du tagit dig ann. Jag ska verkligen ta mig tid och göra den någon dag... Jag tror det är viktigt att även se bakåt inte bara blicka framåt som vissa förespråkar..
Trevlig blogg du har. Hälsningar Ugglan

http://ugglan.bloggagratis.se

 

Dragariel

17 mars 2008 21:57

Ja, det där med sorgen, det är en historia för sig - den både sänker och lyfter beroende på hur man tar sig igenom den. När jag gjorde väggen så poppade all inkapslad sorg upp, och gjorde livet än svårare. Men när man tagit sej igenom den är man en annan människa. Som du vet :)

 

Fru Fundersam

17 mars 2008 22:55

Tack ugglan!
Och Dragariel - vi lär oss av livet!

 

margus

18 mars 2008 07:39

Tack för din berättelse. Gav mycket "kött på benen" om dig. Intressant att ta del av.
Du... att komma tillbaka till sig själv är långt viktigare än arbetslivet.

http://margus.bloggagratis.se

 

Fru Fundersam

18 mars 2008 11:58

Jag håller med dig margus :-) Och när man hittat rätt, då fungerar nog livet bra mycket bättre. Det får vara målet. Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är avslutad. Men den ligger kvar tills vidare .... Här är Fru Fundersams sparade inlägg: AllmäntDagens trudeluttDrömmar och bilderFilmer och teaterFrun lagar matHumorHälsa & ohälsa & livsstilKulturfrågor och religionKärlek och vänskapLivs...

Fru Fundersam har funnits på bloggen sedan den 9 oktober 2006. I nitton månader. Eller ett och ett halvt år, drygt.  Det får räcka så.   Nu har bloggen gjort sitt och den som skrivit om Fru Fundersams förfärliga och härliga inre liv och yttre strapat...

Frun funderar OFTA och MYCKET, över vägen ut från hemmet till det hägrande arbetslivet! Det kommer att bli en LÅNG väg ...   Länge har Frun tittat på annonser om olika spännande lediga tjänster, och varje gång tänkt att: ...ja, men det...

Sommarvarmt har det varit i Fru Fundersamland, idag. Frun var ute i trädgården iklädd shorts och linne till sena kvällen. Och solen värmde gott när vinden mojnat. Då är det SKÖNT igen, att finnas till.  ...

Frun har nyss hälsat på små alldeles underbara kattungar. Och HUR ska det gå att motstå att ta sig an en av dem?  Det är nära nog otänkbart ...  ...