Ibland gör vi för mycket, när vi vill hjälpa och trösta. Därför att vi inte står ut med våra egna känslor av otillräcklighet. Vi har fokus på oss själva, istället för den vi möter. Fastän vi kanske skulle bättre ha hjälpt genom att bara finnas där. Vara kvar vid den andres sida, utan att göra ...

Modet att ingenting göra, heter en liten bok av Lars Björklund.

Den handlar om att se värdet av MÖTET. Ett naket möte, ett tomhänt möte ... Främst när man möter någon i djup kris - att man vågar bara vara i mötet, utan att prestera och göra och sträva efter resultat.

Syftet med mötet är mötet.

Genomförandet av mötet är mötet.

Resultatet av mötet är mötet.

Det är en vacker tanke och en vacker livshållning han beskriver i sin bok. Han menar att man ger inte av sig själv, man ger av sitt liv. På så vis kan man gå ifrån mötet lika hel i sig själv som man var när man kom. Man ger av sitt liv, men man ger inte bort sig själv. Man blir inte dränerad. 

Ibland kan viljan att göra, förändra, åstadkomma något, förstöra ett möte. Man har flyttat fokus från att finnas där i mötet för den andre, till sig själv -till  att själv känna sig nöjd med vad man gör. Till att vara duktig.

Just att inte göra kan vara grogrunden för att klara av det svåra.

Just att få SAMVARON och KRAVLÖS KÄRLEK från en annan människa. Så skulle alla möten vara, tänker Fru Fundersam. Möten där det gäller att få en människa i skam, sorg och kris att växa och hitta sitt frö.

Lars Björklund utvecklar sina tankar och ger många exempel på sin tes.  

Får man skriva vad som helst?

JA, så klart.

Men får man publicera det,

om det innehåller kränkande uppgifter om andra?

Inte lika självklart ....

Just nu är Lars Noréns dagbok aktuell.

Foto: Caludio Bresciani (Bilden lånad från DN:s artikel)

Här ingår hans anteckningar om hur han uppfattar sina medarbetare ...

hur de luktar illa, är obegåvade o s v.

Ja, det är som på en blogg. Skvaller & tankar & reflektioner ...

... som MEST av allt säger något om den som skriver.

Eftersom Lars Norén ändå är en spännande och spelad dramatiker, får man väl anta att dagboken har ett konstnärligt och intellektuellt värde ändå. Att den kanske berättar om en människas inre, om vår tid och om att leva i denna tid ...

Frun ska se på Babel ikväll kl. 22.25 på SVT2, där Lars Norén intervjuas.

(Även i SVT1 27/4 och SVT2 30/4)

Här är en puff för programmet.

Gräset sjunger, av Doris Lessing.

Och jisses, så illa de har det i sitt förhållande.

Mary och Dick.

Vilket eländigt liv ... 

Har hundra sidor kvar. Ska läsa mer nu,

för det är en välskriven och spännande bok ... 

Min kära vän Tant Tagg, skickade mig detta test.

Och här är mitt resultat:

Kommer på mig själv med att ha gjort så mycket

att jag inte haft tid för läsning på länge.

Ska därför sätta mig att läsa resten av dagen.

Lugnt och stilla och krypa in i boken.

(Och under filten i kakelugnsvärmen.)

Jag har börjat läsa Mig äger ingen 

och den har "dragningskraft" ...

Ett LÄSTIPS.

Ha en skön dag ni också!

Merete Mezzarella är en spännande kvinna, författare och

litteraturprofessor. Hon lär också ut skrivande, med avstamp

i det egna livet. (Fru Fundersam har en gång varit med på en

kortkurs med Merete som ledare.)

Ett sätt att skriva som många använder sig av på bloggarna,

för övrigt. Med risk för att texterna blir pinsamt privata ...

Men Merete skriver inte pinsamt.

Hon gestaltar det personliga innehållet så att det blir

litteratur och intressant för många.

Nu har hon skrivit en bok om ett tabubelagt ämne, läser

Fru Fundersam i SvD. En bok som handlar om att vara farmor

och att ha en dålig relation till sin svärdotter. Boken heter

När vi spelade Afrikas stjärna. En bok om barnbarn (Forum).

Utdrag ur artikeln:

Tycker du själv, som någon recensent påpekat, att du gått för långt när det gäller att lämna ut familjen?

–Den jag i första hand lämnat ut är mig själv. Jag har försökt vara uppriktig med mina egna känslor och motiv, vilka inte alltid varit särdeles ädla.

–Att säga att man har problem med sin svärmor är helt i sin ordning. Att vara den svärmoder som en sonhustru har problem med är en mer plågsam sits. Jag föreställer mig att det är det sista en kvinna vill vara: en illa omtyckt svärmor.

----------

–Tillspetsat kan man säga att mormödrarna är runda och bullbakande, medan farmödrar är magra och argsinta. Naturligtvis är det en symbolisk bild, men det finns en skillnad, inte bara i litteraturen. Mormödrar får, av naturliga skäl, oftast en närmare relation till sina barnbarn eftersom den unga mamman i första hand vänder sig till sin egen mamma.

Merete själv har bara en son, kommer aldrig att bli något annat än en mager och sträng farmor, enligt sin egen schablonbild.

-------

Själv vill Merete Mazzarella vara traditionsförmedlaren, den som ger sina barnbarn andra värderingar och vidgade perspektiv.

Eller som hon skriver i slutet av boken:

”Mer och mer inser jag: jag har ingenting emot att vara en främmande fågel, en farmor från den gamla världen. En nittonhundratalsmänniska.”

Fru Fundersam (som för övrigt är både mormor och farmor) blir nyfiken på boken och skriver upp den på önskelistan!

Här är en länk till hela artikeln.

Har inte läst hennes bok.

Ännu ...

Men det här programmet ( -skitbra!) fick mig att vilja läsa den!!!!

(Vilken fin människa Åsa verkar vara!!!) 

(Bilden lånad från www.svt.se.

Åsa Linderborg - författare till den hyllade självbiografiska romanen "Mig äger ingen", om uppväxten med en alkoholiserad men kärleksfull far. Se programmet om henne: Babel Special på SVT - på www.svt.se) />

Häromdagen hade vi läsecirkel.

Vi pratade om Johanna Nilssons bok: De i utkanten älskande,

som några i cirkeln fann alldeles överväldigande svart. De tyckte

att Johanna skildrade ensamheten och svärtan på ett sätt (som

var så starkt?) så att de inte ens kunde känna något för de

ensamma personerna i boken ...

Och andra såg hopp i boken och hos karaktärerna.

Jag undrar om det har att göra med

läsarens egen syn på ensamheten att göra. För bokens

alla personer var ju på ett eller annat sätt ensamma.

Och törstande ... Kärlekstörstande.

Och på olika sätt förmögna eller oförmögna att bejaka sig själva i livet.

Det kanske kan skrämma, att Johanna skriver om

människor som är "udda". Och om dagens kanske kalla

samhälle, där så många stöts ut.

Människor med obearbetade sorger. Människor som

blivit pressade av andra ... som inte förmår att ändra

sitt "öde".

Men det kanske kan trösta också!

Att se att alla bär på längtan efter kärleken. Och att

alla på ett eller annat sätt måste ta tag i sina liv.

Att det går att förändra ...

Fru Fundersam var imponerad av Johanna Nilssons driv i språket,

som höll det brokiga persongalleriet samman. Som höll intresset

vid liv. Och Frun skrämdes inte av svärtan.

Tänker att den här boken handlar om "osynliga" människors ensamhet och sårade självkänslor, om deras sätt att synda och lida och leva ... Men den handlar också om ALLAS vår ensamhet och våra sorger och livsstrategier. Om vi vågar se efter.

Och den var bra!

(Bilden har jag lånat från www.bokrecension.se, där man kan hitta fler recensioner!!!) 

Högläsningen är ju en underbar samvaro.

Men det kräver ett slags samförstånd mellan den som läser och dem som lyssnar.

Det var längesedan Fru Fundersam var yrkesverksam som sagoläsare.

Idag läste jag Granen av Tove Jansson för en skara barn och föräldrar.

Det är en lite för lång saga - för dem som inte är vana att sitta och lyssna.

(Kanske är det så med dagens barn, att de inte har vanan att LYSSNA på sagor? Kanske ska det vara filmer och spel och tempo hela tiden?)

Det är i alla fall en BRA saga för oss alla som upplevt (upplever) stressen kring julen. Något som mumintrollen i sitt vinteride inte kan förstå ...

Illustration från Tove Janssons Granen ur Det osynliga barnet och andra berättelser.

... den fantastiska bok som legat i högen bredvid min säng i ett år nu:

Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Den är fullständigt underbar ... Varenda formulering, varenda beskrivning, vartenda ord, får mig att vilja läsa den högt. Jag ler och skrattar och njuter av den värme och insikt som författaren (född 1977) tycks ha om barn, människor, relationer, föräldraskap, sorg och som jag hittills uppfattat det: Aspergers syndrom. Vilken ljuvlig bok!!!!!   

Lyssnde på en novell på radion idag:

"Jul för fan" ur Mirja Unges senaste novellsamling "Brorsan är mätt".

P1 fredag 7 december kl 11.35,

9/12 kl 13.35 och

13/12 kl 01.15

När man pratade om novellen, nämndes hur alla mellanord, ord som stoppas in när man inte vet vad man ska säga, berättar mycket mer om en person, än vad personen verkligen vill säga.

Och visst, det finns mycket att upptäcka hos alla Mirjas bokkaraktärer såväl som hos verkliga människor, i vad de säger och tänker "mellan raderna".

Fast det handlar ju också om vad JAG (vi) tänker/tolkar att det står där. 

En bra novell var det i alla fall!

Grattis MIRJA, till Aftobladets litteraturpris!

Fotograf: Leif Hansen

LYSSNA gärna. 

Sonja Åkesson (1926-1977) var den första

svenska kvinnliga poetkändisen.

Eva Beckman har gjort ett program om poeten som var medveten

om sin för professionen då ovanliga bakgrund - "fel kön, fel klass".

Poeten som införde det vardagliga i de starka och tillgängliga dikter fyllda av vemod, ironi och värme, som hon skrev.

Ikväll kan vi se programmet om Sonja Åkesson på SVT.

Gör det!

Här ett prov på en dikt ur Hästens öga, som kom ut postumt

efter hennes död 1977:

Ja tack
En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.

Här är en annan dikt hon skrivit:

Upprustning

Ligg inte på stolen!
Sitt inte på bordet!
Stå inte och gapa!
Ryck opp dej!
Vill du ha däng!

Sträck på dej hösäck!
ta dej i kragen!
Ut med bröstet!
In med magen!

Håll dej i skinnet!
Håll dej på mattan!
Håll dej framme!
Du har väl mål i mun!
Du är väl inte bakom!
Du är väl inte stum!

Sträck på dej hösäck!
ta dej i kragen!
Ut med bröstet!
In med magen!

Hör du dåligt!
Ser du illa!
har du knäck!
Är du dum i hiet!
Står du och är fräck!

Sonja Åkesson

Jag läser vidare om henne på Sonja Åkesson Sällskapets sidor:

Hon har kallats för den stumma vardagens röst under 60- och 70-talen. Hon kom från Gotland och beskrev sig själv i sina dikter som en vanlig hemmafru med erfarenhet från olika serviceyrken. Poesins stora teman och gester lyser med sin frånvaro i hennes dikter. Hon gestaltar den utsatta människan som i sin förtvivlan bankar mot den grå vardagens vägg och möter förnedring och kommersiell tröst.

Jag läser just nu Arundhati Roys bok De små tingens gud.

Jag har ännu massor av sidor kvar men kan inte låta bli att börja kommentera den. Jag har ännu inte riktigt sett vad "de små tingens gud" är en omskrivning för, men jag anar att det handlar om en bild av den indiska kulturen, kontra den västerländska med sina "stora" och "viktiga" skeenden. Och dess gud.

Jo, sådär funderar jag när jag läser, för boken är så häftigt skriven. På så många plan. Det är en politisk, tänkande och kommenterande författare som berättar historien.  Men också en fantastiskt begåvad ordkonstnär och berättare!

Hon berättar en historia om två personer - ett tvillingpar - och deras liv och uppväxt. Om symbiosen och om sorgen att skiljas åt. Och så alla detaljer från indisk miljö och indiskt klimat ...

Om förbjuden kärlek. Om brist på kärlek. Om drömmar och bilder och mönster - själar - som följer generationerna. Om avundsjuka, småsinthet och släktingars bråkande.

Men också om Indiens historia. Om kolonialismens följder, underlägsenhetskänsla och rangordning hos folk ... Om anglofili. Om feministiskt medvetande kontra patriarkalisk verklighet. Om utarmning av den indiska kulturen, till följd av dyrkan av väst ...

Det är en lycka att läsa den. Särskilt för att författaren ständigt skapar

såna språkliga och sinnliga bilder. Roliga formuleringar, oväntade kombinationer.

Längtar till att snart få fortsätta  ...

Bookerpriset till irländska

The Gathering

Foto: Scanpix

Anne Enright får årets Bookerpris för boken The Gathering, meddelade kommittén för det prestigefyllda brittiska litteraturpriset på tisdagskvällen.

 - Vi har hittat en mycket kraftfull, oroande och till och med arg bok, beskrev kommittéordföranden Howard Davies The Gathering.
(enligt TT)

Det blev en otippad vinnare.

Grattis!

Hon får nobelpriset i litteratur först när hon är 87 år gammal.

Nobelpriset i litteratur år 2007 tilldelas den engelska författaren

Doris Lessing

”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”.

läser Frun i Svenska Akademins pressmeddelande.

Här är hennes böcker översatta till svenska:

1950 - Gräset sjunger (The grass is singing)
1951 - 1969 Våldets barn, bildningsroman i fem delar:
Martha (Martha Quest 1952)
Bra gift (A Proper Marriage 1954)
En fläkt av stormen (A Ripple from the Storm 1958)
Instängd (Landlocked 1965)
Staden med fyra portar (The four-gated city 1969)
1962 - Den femte sanningen (The golden notebook)
1966 - Vanan att älska: noveller (The habit of loving; A man and two women)
1968 - Katter (Particularly cats) Ny utg. 1988 med teckningar av Laris Strunke
1971 - Instruktion för nedstigning i helvetet (Briefing for a descent into hell)
1972 - Inte den typ som gifter sig och andra noveller (The story of a non-marrying man and other stories)
1973 - Sommaren före mörkret (The summer before the dark)
1974 - En överlevandes minnen (The memoirs of a survivor)
1983 - Canopus i Argo-serien:
1979 - Shikasta
1980 - Giftermålen mellan zonerna tre, fyra och fem
1980 - Planeten Sirius' experiment
1982 - Planet 8: representanternas lärotid
1983 - De känslosamma agenterna i imperiet Volyen
1983 - En god grannes dagbok (The diary of a good neighbour)
1985 - Om de gamla kunde och de unga visste (If the old could)
1985 - Den goda terroristen (The good terrorist)
1987 - Våra ord blåser bort med vinden: rapportbok från Afghanistan (The wind blows away our words)
1988 - Det femte barnet (The fifth child)
1989 - Rufus: berättelsen om en okuvlig katt (Rufus)
1994 - Under huden: del 1 av min självbiografi fram till 1949 (Under my skin)
1998 - Vandra i skugga: del 2 av min självbiografi: 1949-1962 (Walking in the shade)
2001 - Ben, ute i världen (Fristående fortsättning på Det femte barnet) (Ben, in the world)
2001 - Ljuvaste dröm (The sweetest dream)
2005 - Kärleksbarnet
2006 - Om katter

Fru Fundersam har nog bara läst tre av dem (de fetmarkerade).

Kanhända är det inte just de, som är hennes bästa.

Vi lär få se och höra ALLT om Doris Lessing inom den närmsta tiden.

- Det är ett stort författarskap som prövar villkoren för kvinnan i det moderna samhället på ett sätt som inte viker för det som är svårt, smutsigt och tungt, men med en otrolig livskraft, säger Maria Schottenius. (DN)

Här är länkar till DN, SvD, Svenska Akademin - där man kan läsa mer!