VAD är egentligen social kompetens?

Hur stort ansvar har jag själv, i mötet med andra människor?

Måste man anstränga sig för att utvecklas?

Kan man inte bara vara som man är och slippa reflektera ...?

Fru Fundersam såg ett teveprogram där Sara Arvidson intervjuar Gillis Herlitz om boken "Social Grammatik" som handlar om social kompetens. Intressant!

Det handlar absolut om sådant som Frun också reflekterar över. Men här blev det formulerat väldigt tydligt! Och det kändes som om det var ärligt och äkta och moget! Som om han menade vad han sa ...

Titta på programmet här! 

Frun har kommunikation som sin specialitet.

Kan mycket om marknadsföring, budskap och att skriva.

Vet hur kommunikationen stärker respektive raserar människors

trivsel och förmåga till samarbete - på jobb och i skolan.

Intresserar sig mycket för litteratur och dramatik.

Vet mycket om hur samtalandet går till.

Tycker ofta om att lyssna till berättelser ...

Men varför är det så svårt ibland med den egna

vardagskommunikationen?

Att hålla sig lugn och snäll ...

Att ha tålamod.

Frun och Herrn har lekt med tvååringar idag.

Gungat, hoppat, byggt med klossar, läst,

pusslat, bakat sandkakor, klättrat i träd, sjungit ... 

Håhåjaja.

Helgerna är  så mycket mer sociala än vardagarna ...

Det tar på krafterna. Men ger kraft också!

Kärlekskraft. 

.... fastän man inte förberett sig till 100 %.

Så tillåter jag mig att vara nu. Det är okej ändå, även om det är roligare när man hunnit "göra hemläxan".

Vi har haft bokcirkel.

Och denna gång var det Kärlekens dårar som var boken.

Ett "blommigt" berättande. Fullt av detaljer.

Författaren en bestsellerförfattare - Joanne Harris - som bland annat skrivit "Chocolat". Passion och myllrande scener med teatersällskap i 1600-talets Frankrike och nunnor i ett kloster. Många häftiga skildringar av makt kontra frihet, kärlek/hat, hämnd ....

Och kritik mot kyrkan!

Fru Fundersam kan inte säga så mycket mer om boken, efter att ha läst bara halva ... Men det blev en trevlig kväll på bokcirkeln i alla fall.

Och samtalet gled så småningom över i privata reflektioner kring livet.

Som vanligt.

Det är också intressant! 

Det finns en skillnad i att bara prestera och att arbeta med sann glädje.

Blev tipsad av margus att se Klass 9A på SVT. Tack för tipset!

Jag tittade på första avsnittet på webben. Det är en dokumentärserie som handlar om ett försök att byta ut alla lärare i en klass, på en av Malmös sämst presterande skolor, och sätta in landets bästa pedagoger för att se vad de kan göra med barnen/ungdomarna i klassen. Serien visar sedan hur lärarna arbetar med klassen.

OK, det är teve, men det är intressant och känns mycket äkta!

Lärorikt som tusan, måste det vara både för andra lärare och föräldrar.

Och politiker.

Jag kan ibland själv känna mig som om jag var en 15-åring som inte vet vad jag "ska bli" och hur jag ska vara. Jag minns det så klart, oroskänslan och rädslan inför att inte duga. Det var som om man hela skoltiden var tvungen att bevisa att man dög. Bevisa sitt värde. Och det var en olustig känsla. (Den finns inom mig fortfarande, trots att jag ju bevisligen har dugt till en massa bra yrkesprestationer och föräldraskap och vänskapsrelationer och en hel del annat).

Men jag blir så hoppfull av att se de engagerade lärarna i serien. För det jag ser i första avsnittet av tevedokumentären, är en berättelse om vad kärlek kan göra skillnad. Kärlek som "kär lek". Jag ser lärare som bryr sig om och möter sina elever med varmt hjärta och tålamod.

Precis så som livet ska tas - som en kär lek, inte som blodigt allvar.

Möter man barnen med kärlek och låter dem arbeta med en kär lek, istället för att klaga på dem, bråka på dem, skrämma dem till lydnad, hota dem och häckla dem för deras svagheter, då kan man nå resultat som är mycket större än poäng på skrivningar och prov. Då kan man ingjuta livsmod och självkänsla och vänlighet och kärlek i ungdomarna/medmänniskorna. Och DÅ kan de leva i kärlek och få bättre förutsättningar att prestera bra i skolan. Och senare i livet. 

Jag rekommenderar alla att titta på seriens första avsnitt!

Avsnitt 1
sänds åter på TV idag och imorgon:
SVT1 2008-02-15 17:00:00
SVT24 2008-02-16 20:00:00

Det kan ge lärdomar långt utanför skolans värld också. 

Om bemötande & respekt för medmänniskan.

Själv ska jag förstås försöka följa hela serien. (Det blir visst 13 avsnitt!!!)

Nästa avsnitt sänds på  fem olika tider på TV. Första gången på tisdag.

(Tack och lov att webben också finns, så att man slipper passa tevetiderna) 

Här är lärarna på en bild från svt:

Och här kan man läsa deras tips om hur man blir en bra lärare.

Läs mer om serien här.

BRA SAMTAL ger ju energi & kärlek & insikter.

Problemet kanske är att vi pratar utan att lyssna - varken till oss själva eller till den vi pratar med. Och då dräneras vi av misskommunikationen istället. 

Jag tittade på ett inlägg jag skrev idag, men förra året. Och klickade mig vidare till trailern Underbara älskade. (Där jag lånat bilden.)

Så här låter det i filmen: 

- Pappa, varför pratar vi aldrig om mamma och Erik?

- Vi pratar ju om det hela tiden ... 

Tänker mer på denna replikväxling.

Hur vi TROR att vi samtalar, när vi inte samtalar.

Hur vi tror att vi delar med oss av våra tankar ... 

För människor i sorg och kris, kan det vara så. Att man ältar och ältar så mycket med sig själv, att det inte finns ork till samtal med andra. Inte finns ork att lyssna till andra ...

För många bloggare och andra skrivarmänniskor, kanske bloggen eller skrivarbetet fyller funktionen av reflektion och sedan gör oss "mätta". Så att vi inte orkar samtala med de verkliga personer vi möter i livet ...

Likaså kan det vara för de personer som arbetar med människor hela dagarna .... de orkar inte heller med mer social samvaro, fler möten ...

Men egentligen är det just  M Ö T E N  vi behöver. 

Äkta, fina, sanna möten.

Och att  s a m - t a l a. 

Det är det som får oss att utvecklas. 

Samtal

= något man gör tillsammans.

Med respekt. Och med vilja att lyssna och tänka.

Lärorikt och vänligt. 

Diskussion

= dissekerande. Söndertrasa i små bitar, som ska synas och värderas.

Lite tröttande i längden ....

Debatt

= slag i skallen på varandra. Handlar om att stå för sitt argument intill döden. Vässa sina ilskna formuleringar, sticka in skrivarsvärdet och slå till med kraft och hög röst för att vinna bataljen.

Huvva! (Inget välgörande om man inte känner sig RUSTAD.) 

Minns ni Lindeman-sketchen?

Med Hasse å Tage. 

Där Valfrid (eller om det var Malte, Valfrids son) tyckte att Kanarieöarna, det var blaha blaha. Och allt annat som hans kompis berättade var det likadant med. Ingenting var tillräckligt hemskt eller tillräckligt bra.

Ganska bra idé på sketch, som håller än idag.

Att vi inte ids förstå hur andra tänker och känner. Att vi ofta inte lyssnar på andra och kan sätta oss in i deras glädje och sorg, utan hela tiden kontrar med att toppa.

Bräcka ...

För vi VET ju bäst ... 

Här på Blogga Gratis är det i alla fall annorlunda!

Jag lär mig ideligen av alla kommunikativa människor.

Jag får SÅÅ många goa hälsningar och SÅÅÅ mycket värme och medkännande från er bloggkompisar.

Jag är verkligen glad för det!

Puss på er. 

(Kanarieöarna kan ju vara alldeles underbart också.) 

Fru Fundersam fick en kommentar av Anna-Lys, där det bland annat står:

"Hinner inte läsa, begrunda, anna-lysera och försöka tillföra något vettigt. Känns lite som om du egentligen inte vill ha några reflektioner ... för såna måste ju få ta tid. Idag när jag kom in till Dig kände jag mig stressad. Ville skriva om barnen som inte tas emot ... i ljuset av kvällens "Uppdrag Granskning" om de nya fattighusen utanför storstäderna ... men visste till slut inte vad som var viktigt ... så många artiklar som du gjort idag"

Tänker att - så är det. Och ändå inte. För jag vill att man ska begrunda. Men inte allt. Man måste ju kunna välja vad. För jag skriver så lite i varje inlägg - fast så många inlägg - att det inte går att tänka vidare på allt. Och ändå är även små saker tänkvärda. I samtal. Men här på bloggen blir det inte samtal i alla fall. Jag får många kommentararer men hinner själv inte svara. Och ÄNDÅ gillar jag bättre långa samtal. Där man kanske får anledning att omvärdera det man först sa ... 

Kanske jag ska tänka över det där lite bättre ...

Jag har nog för bråttom.

Och barnen ja. De asylsökande barnen ... Som inte tas emot i alla kommuner. Och inte tas emot värdigt i alla de kommuner där de ändå tas emot ...

Hur kan det vara så?

Hur kan man välja att låta bli att bry sig om? 

Det är svårt att förstå. 

... har människor sågat ned träd och huggit ved.

Som ska bäras in.

Och staplas.

Och torka.

Och sedan eldas.

Och värma ...

Fru Fundersam har haft närmast ångest över all ved, som väntat på att få komma in i vedboden .... Och för alla löv som ligger som ett täcke över gräs och buskar och väg ...

Igår var jag ute och räfsade tills svetten rann.

Men orkade inte med veden.

Och då kom mina underbara grannar och sa att de skulle hjälpa mig.

Och VIPS!

Nu har vi tillsammans fått in ett par kubik i vedboden.

Det ÄR underbart med vänliga människor. 

TACK!!! 

Frun tycker att det är konstigt ...

... att några tittar på porr

- fastän de inte blir påverkade av porren.

Eller hur ska man tolka att 25 % svarat:

Nej inte ett dugg! 

på frågan i förra omröstningen:

Tror du att den som använder sig av (ser på)porr

blir påverkad känslomässigt i sitt eget sexliv?

11,7 % tror att sexlivet blir bättre av porr.

Men 46, 7 % svarar: Ja, jag är rädd för att det trubbar av

innerligheten och känslan för den andres vilja och njutning.

Medan 16, 7 % tror: att porren ger prestationsångest.

Totalt har 60 personer röstat.
Omröstningen startade 2007-09-08 20:58

TACK FÖR VISAT INTRESSE! 

Grattis : - )

SMILEY-tecknet fyller 25 år

Professor Scott E. Fahlman var först med smileyn.

SMILE!

Och här är "hela listan" med smileys.

Undrar vilka man kan lära sig att använda:

Frun har fått så många kloka kommentarer av en bloggare som säger i sin presentation att hon är

en urusel "bloggvän". Har insett att jag inte klarar stressmomentet att kommentera  hos andra bloggar. Ledsen, men så är det bara.

Frun känner sig hedrad :-)

När jag läste en av kommentarerna, kom jag att tänka på att många människor har så erbarmligt bråttom, när de pratar. Så bråttom att jag inte orkar bry mig om vad de säger. Det blir ett enda stressmoment att bara försöka ställa in öronen i deras taltempo.

Men det finns också människor som klarar av att tala med sådana stressade pratkvarnar, med lugna ord i sitt eget lugna tempo.

Det beundrar jag!

Och jag tycker också numera att det är njutbart med människor som talar lugnt och har tid att lyssna!

Nu är det alldeles snart dags att sussa.

Frun har haft en fin dag med Herrn och Lillan.

Först har vi hälsat på kor och hästar,

gungat i hammocken och sedan lagat mat, ätit, läst, sjungit och lekt.

Lugnt och stilla har det varit under kvällen, i Fru Fundersamhuset. 

Herrn och Frun har njutit av tystnaden tillsammans och

läst tidningar som vi tidigare inte hunnit med.

Nu har vi gått och lagt oss.

Herrn blundar redan på sin kudde.

Regnet smattrar på taket och strilar i gräset,

utanför det öppna fönstret.

Lillan snusar i sin säng.

Och Frun säger nu God natt till er alla därute!

Festprissar, teve-tittare, tröttskruttar, sorgsna,

glada, oroliga, roliga, friska och sjuka. 

Dröm sött! 

När Frun känner sig lite down ...

då kommer grannfrun in och undrar

om vi kan träffas ikväll.

SKÖNT!!!